ordine´ra verb ~de ~t ORDLED: ord-in-er-ar SUBST.: ordinerande, ordinering; ordination

kosttillskott, livsmedel som är avsedda att komplettera en normal kost, som utgör koncentrerade källor för näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan och som tillhandahålls i avdelade doser, det vill säga i form av kapslar, tabletter eller liknande.

hjärnskakning, commotio cerebri, komplex patofysiologisk process som påverkar hjärnan och som uppstår genom antingen direkt eller indirekt våld mot huvudet.

hälsopsykologi, kunskapsområde som utnyttjar psykologiskt vetande i studiet av hälsa och ohälsa hos människan.

celiaki, coeliaci, kronisk sjukdom där en autoimmun process skadar tunntarmens slemhinna, vilket medför malabsorption, det vill säga nedsatt uppsugning av vissa av födans beståndsdelar.

Sjundedags Adventistsamfundet, ofta även kallad Adventistkyrkan eller sjundedagsadventisterna, svenskt trossamfund som tillhör adventistgrenen av den protestantiska reformerta kyrkofamiljen (se adventism).

optiker, yrkesman som undersöker synfunktionen samt vid behov ordinerar och anpassar optiska synhjälpmedel såsom glasögon, kontaktlinser och hjälpmedel för synsvaga.

lekmannapredikant, kristen förkunnare utan präst- eller pastorsvigning.

reumatologi, läran om diagnostik och behandling av, rehabilitering och förebyggande åtgärder (prevention) mot reumatiska sjukdomar.

stärkande medel, roborans , tonikum, förr benämning på medicin som ansågs vara allmänt uppiggande, avhjälpa trötthet och dålig aptit samt öka prestationsförmågan.