ortogonal, vinkelrät.

ortogona´l adj. ~t ORDLED: orto-gon-al

Gram–Schmidt-ortogonalisering, ett sätt att till ett system av element (ƒ ₁, ƒ ₂, ..., ƒ _n, ...), där ƒ ₁ ≠ 0, i ett Hilbertrum ordna ett ortogonalt system, dvs. en familj ( g ₁, g ₂, ..., g_n, ...) av element i samma Hilbertrum, som uppfyller att skalärprodukten ( g_i,  g_k) = 1 om i =  k och ( g_i,  g_k) = 0 om i ≠  k.

kinematik, den del av mekaniken som beskriver kroppars rörelse utan beaktande av rörelsens orsaker.

egenvärde, matematisk term.

orto-, även ort- förled för att beteckna ’rak-’, ’rät-’ eller ’riktig’, t.ex. i orden ortodox ’rättrogen’ och ortogonal ’rätvinklig’.

funktionalanalys, sammanfattande benämning på metoder, vanligen med en klart geometrisk och algebraisk karaktär, som renodlats ur den matematiska analysen och har ett brett användningsområde inom denna.

flytande kristaller (engelska liquid crystals), vätskekristaller, materieformer med väldefinierade ordningsstrukturer och symmetrier som i viss mening ligger mellan vätskors och kristallers.

ortonormerat system, en uppsättning vektorer som är normerade och ortogonala, dvs. har längden 1 och är vinkelräta mot varandra.

matris, rektangulärt schema av tal på vilket vissa räkneregler tillämpas.