ortogonal, vinkelrät.

ortogona´l adj. ~t ORDLED: orto-gon-al

Gram–Schmidt-ortogonalisering, ett sätt att till ett system av element (ƒ ₁, ƒ ₂, ..., ƒ _n, ...), där ƒ ₁ ≠ 0, i ett Hilbertrum ordna ett ortogonalt system, dvs. en familj ( g ₁, g ₂, ..., g_n, ...) av element i samma Hilbertrum, som uppfyller att skalärprodukten ( g_i,  g_k) = 1 om i =  k och ( g_i,  g_k) = 0 om i ≠  k.

matris, rektangulärt schema av tal på vilket vissa räkneregler tillämpas.

funktionalanalys, sammanfattande benämning på metoder, vanligen med en klart geometrisk och algebraisk karaktär, som renodlats ur den matematiska analysen och har ett brett användningsområde inom denna.

flytande kristaller (engelska liquid crystals), vätskekristaller, materieformer med väldefinierade ordningsstrukturer och symmetrier som i viss mening ligger mellan vätskors och kristallers.

Galjorkins metod (efter den ryske ingenjören och matematikern Boris Grigorjevitj Galjorkin, 1871–1945), metod inom tillämpad matematik som innebär att man löser ett matematiskt variationsproblem i ett delrum av funktioner (t.ex. styckvisa polynom) på så sätt att residualen görs ortogonal mot delrummet.

kinematik, den del av mekaniken som beskriver kroppars rörelse utan beaktande av rörelsens orsaker.

linjär grupp, linjär algebraisk grupp, inom matematiken sluten delgrupp av gruppen av alla inverterbara n× n-matriser.

egenvärde, matematisk term.