ortogonal, vinkelrät.

ortogona´l adj. ~t ORDLED: orto-gon-al

kinematik, den del av mekaniken som beskriver kroppars rörelse utan beaktande av rörelsens orsaker.

Gram–Schmidt-ortogonalisering, ett sätt att till ett system av element (ƒ ₁, ƒ ₂, ..., ƒ _n, ...), där ƒ ₁ ≠ 0, i ett Hilbertrum ordna ett ortogonalt system, dvs. en familj ( g ₁, g ₂, ..., g_n, ...) av element i samma Hilbertrum, som uppfyller att skalärprodukten ( g_i,  g_k) = 1 om i =  k och ( g_i,  g_k) = 0 om i ≠  k.

orto-, även ort- förled för att beteckna ’rak-’, ’rät-’ eller ’riktig’, t.ex. i orden ortodox ’rättrogen’ och ortogonal ’rätvinklig’.

funktionalanalys, sammanfattande benämning på metoder, vanligen med en klart geometrisk och algebraisk karaktär, som renodlats ur den matematiska analysen och har ett brett användningsområde inom denna.

matris, rektangulärt schema av tal på vilket vissa räkneregler tillämpas.

komponent, komposant, en av de delar i vilka en vektor kan uppdelas.

egenvärde, matematisk term.

involuta av latin involvo ’inveckla’, ’inhölja’, eg.: ’rulla in’), inhyllningskurva, kurva ortogonal till alla tangenter till en given kurva (som utgör dess evoluta).