patologisk, tillhörande patologin; sjuklig, onormal, av sjukdom förändrad.

patologiskt samlande, psykiatrisk diagnos som kännetecknas av att en person har svårt att göra sig av med saker.

patologisk [-lå´g-] adj. ~t ORDLED: pato-log-isk

patologisk anatomi, äldre benämning på patologi.

patologisk fraktur, fraktur i benvävnad som är sjukligt förändrad, vanligen genom cancermetastas (dottersvulst) eller myelom.

patologiskt rus, förvirringstillstånd, ofta med aggressivitet och självdestruktivitet, utlöst av små mängder rusmedel, vanligen alkohol.

Durkheim, Émile, född 15 april 1858, död 15 november 1917, fransk samhällsvetare, professor i pedagogik och sociologi vid bl.a. Sorbonne.

spelberoende, spelmani, ”spelmissbruk”, irrationellt spelbegär, en form av impulsion eller impulskontrollstörning.

Werther, titelpersonen i Goethes roman ”Die Leiden des jungen Werthers” (1774; ”Den unge Werthers lidanden”).

patologi, sjukdomslära, läran om sjukdomarnas orsak och utveckling, framför allt med utgångspunkt från förändringar i byggnaden av celler, vävnader och organ.