patron, ammunition till eldhandvapen och vissa artilleripjäser, bestående av tändhatt, laddning och projektil (kula eller hagel), inneslutet i en hylsa av metall eller papp.

patron, ägare av, eller chef för, större ekonomisk verksamhet inom industri eller jordbruk i äldre tid.

patronus, den överordnade parten i det antika romerska klientsystemet (se klienter).

patronatsrätt, rätt för enskild person, senare även för bolag, att utnämna präst i en församling.

1patro´n subst., best. f. ~ el. ~en, ~er ORDLED: patr-on-en

2patro´n subst. ~en ~er ORDLED: patr-on-en

patronkök, benämning till mitten av 1800-talet på den stora läderväska i vilken infanteristerna medförde sina patroner.

patronatskyrka, från början en kyrkobyggnad som var underställd en enskild – en patronus – (t.ex. kung eller adelsman) eller en institution (t.ex. kloster eller universitet).

patronus, innehavare av patronatsrätt.

patronus, skyddspatron, dvs. helgon eller ängel som gett sitt namn åt en kyrka, ett kloster e.d. och räknas som dess beskyddare; även det helgon vars namn ges åt någon vid dopet.