patron, ammunition till eldhandvapen och vissa artilleripjäser, bestående av tändhatt, laddning och projektil (kula eller hagel), inneslutet i en hylsa av metall eller papp.

patron, ägare av, eller chef för, större ekonomisk verksamhet inom industri eller jordbruk i äldre tid.

patronus, den överordnade parten i det antika romerska klientsystemet (se klienter).

patronatsrätt, rätt för enskild person, senare även för bolag, att utnämna präst i en församling.

patronymikon, farsnamn, namn efter fadern, t.ex. Svensson ’Svens son’, Persdotter ’Pers dotter’.

1patro´n subst., best. f. ~ el. ~en, ~er ORDLED: patr-on-en

2patro´n subst. ~en ~er ORDLED: patr-on-en

patronkök, benämning till mitten av 1800-talet på den stora läderväska i vilken infanteristerna medförde sina patroner.

patronatskyrka, från början en kyrkobyggnad som var underställd en enskild – en patronus – (t.ex. kung eller adelsman) eller en institution (t.ex. kloster eller universitet).

patronus, innehavare av patronatsrätt.