personlighet, som psykologiskt begrepp, se personlighetspsykologi.

personlighetspsykologi, gren av psykologin som är inriktad på att beskriva och förklara människors sätt att fungera i ett helhetsperspektiv, i motsats till områden som perception, kognition och motivation, vilka studerar delfunktioner hos individen.

histrionisk personlighet (av histrion), tidigare kallad hysterisk eller hysteroid personlighet, personlighet som kännetecknas av överstarka, ibland dramatiska reaktioner på livshändelser och av benägenhet att dra till sig uppmärksamhet genom överdrifter i t.ex. tal och klädsel, att tycka, känna och göra som omgivningen (”kameleontreaktion”) och att lätt bli entusiasmerad men lika lätt uttråkad.

personlighetsstörning, personlighetsdrag som vållar lidande för individen själv eller för omgivningen eller orsakar en betydande nedsättning av den sociala funktionsförmågan.

hysteroid personlighet (av nylat. hysteroides, av hystero- och grekiska - eidēs ’-liknande’, ’-formig’), hysterisk personlighet, äldre benämningar för histrionisk personlighet.

tvångsmässig personlighet, obsessiv-kompulsiv eller anankastisk personlighet, personlighet som kännetecknas av stel bundenhet till bestämda, gärna konventionella föreställningar om tillvaron.

personlighetsutveckling, människans utveckling till en individ.

kompulsiv personlighet, detsamma som tvångsmässig personlighet.

alternerande personlighet, även kallad multipel personlighet, form av identitetsstörning ( dissociation) där två eller flera identiteter är omedvetna om och snabbt växlar med varandra.

personlighetstest, metod för att beskriva eller mäta en persons karaktärsdrag och reaktionsmönster.