plun`dra verb ~de ~t ORDLED: plundr-ar SUBST.: plundrande, plundring

folkhemmet, politisk term som vann spridning sedan den använts av den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson i en riksdagsdebatt i januari 1928 för att beskriva det av socialdemokratin eftersträvade samhället.

predation, förhållandet att ett djur, en predator, dödar och helt eller delvis konsumerar ett annat djur.

vikingatåg var de resor som nordiska krigare gav sig ut på från slutet av 700-talet till mitten av 1000-talet.

korståg kallas de krigståg som kristna kungar, stormän och riddare företog mot folk som uppfattades som fiender till den katolska kyrkan.

Jonestown, kollektivjordbruk upprättat av sekten Peoples Temple i Guyana.

Bysantinska riket, senantik och medeltida statsbildning med tyngdpunkt i östra medelhavsområdet.

kråka, Corvus corone, art i familjen kråkfåglar.

goter (latin Goti), benämning på vissa germanfolk under antiken och tidig medeltid.

Babylon, hebreiska Babel, huvudstad i Babylonien.