-
poliskonstapel
poli`skonstapel subst. ~n poliskonstaplar ORDLED: pol-is--kon-stapl-arSvensk ordbok -
gevaldiger
gevaldiger, före 1850 benämning på poliskonstapel. -
fjärdingsman
fjärdingsman, gammal tjänste- och yrkestitel. -
konstapel
konsta´pel subst. ~n konstaplar ORDLED: kon-stapl-arSvensk ordbok -
patrullera
patrulle´ra verb ~de ~t ORDLED: patrull-er-ar SUBST.: patrullerande, patrulleringSvensk ordbok