på`tvinga verb ~de äv. påtvang, ~t äv. påtvungit, ~d äv. påtvungen, ~de äv. påtvungna ORDLED: på--tving-ar SUBST.: påtvingande

migration är ett begrepp som handlar om hur människor flyttar mellan olika platser på jorden.

energiomvandling, process vid vilken tillförd energi omvandlas till energi av annat slag, t.ex. omvandling av arbete till el.

brott mot mänskligheten, grova förseelser begångna mot civilbefolkningen, första gången definierade i stadgan för Nürnbergdomstolen 1945–46 (se Nürnbergprocessen).

integrationspolitik, benämning på den politik som i Sverige kom att ersätta invandrarpolitiken.

En midsommarnattsdröm, A Midsummer Night’s Dream, komedi av den engelske dramatikern William Shakespeare, färdigställd omkring 1595.

FN-konventioner, internationella överenskommelser som slutits med FN:s medverkan och där FN:s generalsekreterare är depositarie.

Dubček, Alexander, 1921–92, tjeckoslovakisk politiker, partichef under Pragvåren 1968.

bostadsmarknad, sammanfattande benämning på de marknader där bostäder efterfrågas.

hållfasthetslära, läran om fasta kroppars beteende vid mekanisk belastning, vid påtvingad deformation (som t.ex. mekanisk formning) och till följd av växlande temperaturfält.