reduktion, kemisk reaktion vid vilken ett ämne upptar en eller flera elektroner.

reduktion, inom filosofi och vetenskapsteori sägs man ha åstadkommit en reduktion av en teori T till en teori T* om man i T* kan uppställa definitioner av alla begrepp i T på ett sådant sätt att alla sanna påståenden i T följer från sanna påståenden i T* tillsammans med dessa definitioner.

reduktion, vid ordbildning ett slags ellips, varigenom man vid sammansättning med redan sammansatta ord (eller avledning av sådana ord) utelämnar ett mellanelement som inte behövs för att den nya ordbildningen skall vara begriplig.

reduktion, inom fonetiken företeelsen att ett språkljuds målvärde (såsom det definieras vid noggrant uttal) inte uppnås i löpande tal utan kommer att avvika därifrån mer eller mindre eller rent av helt utelämnas, t.ex. födelsedag – fölseda.

reduktioner innebar att jord som adeln och kyrkan köpt eller fått av kungen skulle lämnas tillbaka.

reduktionism, åsikten att en viss vetenskaplig teori kan översättas till, eller härledas från en annan, mer fundamental, teori.

reduktionsmedel, ämne som i en redoxreaktion lätt avger elektroner (oxideras) och därvid verkar reducerande.

aluminotermisk reduktion, reduktion med aluminiummetall vid hög temperatur, används inom metallurgin för att hindra metallsmältors oxidation samt för framställning av metaller ur svårreducerade oxider.

direkt reduktion, inom järnmetallurgin dels avlägsnande av syre från järnoxid med kol, dvs.

analytisk reduktion, förklaring av ett komplext fenomen som sker genom att man först söker klarlägga fenomenets yttersta beståndsdelar (element) och sedan visar att det komplexa fenomenet kan förklaras uteslutande genom de lagar som styr dessa beståndsdelar.