rehabilite´ra verb ~de ~t ORDLED: re-hab-il-it-er-ar SUBST.: rehabiliterande, rehabilitering

individualprevention, specialprevention, den verkan som bestraffning har på den straffades benägenhet att begå nya brott.

fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet.

hälsovård, åtgärder som främjar ett gott hälsotillstånd och förebygger sjukdomar.

avstalinisering, benämning på de försök som efter Stalins död gjordes för att förändra Sovjetunionens politik och kulturliv.

rehabilitering, återställande av förlorad funktion (till skillnad från habilitering: utvecklande av ny förmåga).

Waffen-SS, Waffen SS, från 1935 till 1939/40 benämnt SS-VT (Verfügungstruppe), militära förband inom SS med grund i Hitlers livvakt, från sommaren 1940 en självständig militär organisation.

hörselskada, nedsatt förmåga att uppfatta ljud.

Nagy, Imre, 1896–1958, ungersk politiker, regeringschef under Ungernrevolten.

Dubček, Alexander, 1921–92, tjeckoslovakisk politiker, partichef under Pragvåren 1968.