rehabilite´ra verb ~de ~t ORDLED: re-hab-il-it-er-ar SUBST.: rehabiliterande, rehabilitering

fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet.

individualprevention, specialprevention, den verkan som bestraffning har på den straffades benägenhet att begå nya brott.

fundamentalism, en kristen (protestantisk) rörelse som betonar Bibelns ofelbarhet i alla slags frågor, inte bara de religiösa.

hälsovård, åtgärder som främjar ett gott hälsotillstånd och förebygger sjukdomar.

avstalinisering, benämning på de försök som efter Stalins död gjordes för att förändra Sovjetunionens politik och kulturliv.

rehabilitering, återställande av förlorad funktion (till skillnad från habilitering: utvecklande av ny förmåga).

Bucharin, Nikolaj, född 27 september (9 oktober enligt nya stilen) 1888, död 14 mars (nya stilen) 1938, rysk bolsjevikisk politiker och ideolog.

Tuchatjevskij, Michail, 1893–1937, sovjetisk militär, marskalk av Sovjetunionen 1935.

fysioterapi , sjukgymnastik, förebyggande, behandlande och rehabiliterande åtgärder vid sjukdomar och skador i rörelseorganen och nervsystemet, vid störningar i andning och cirkulation samt vid psykiska funktionsrubbningar.