rehabilite´ra verb ~de ~t ORDLED: re-hab-il-it-er-ar SUBST.: rehabiliterande, rehabilitering

synskada, benämning på svårare synnedsättning.

individualprevention, specialprevention, den verkan som bestraffning har på den straffades benägenhet att begå nya brott.

fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet.

rehabilitering, återställande av förlorad funktion (till skillnad från habilitering: utvecklande av ny förmåga).

fundamentalism, en kristen (protestantisk) rörelse som betonar Bibelns ofelbarhet i alla slags frågor, inte bara de religiösa.

Dubček, Alexander, 1921–92, tjeckoslovakisk politiker, partichef under Pragvåren 1968.

behandlingsarbete, sammanfattande benämning på systematisk psykologisk eller social verksamhet för att rehabilitera människor.

Kun, Béla, 1886–1939, ungersk politiker.

Waffen-SS, Waffen SS, från 1935 till 1939/40 benämnt SS-VT (Verfügungstruppe), militära förband inom SS med grund i Hitlers livvakt, från sommaren 1940 en självständig militär organisation.