rekonstrue´ra verb ~de ~t ORDLED: re-kon-stru-er-ar SUBST.: rekonstruerande, rekonstruering; rekonstruktion

feodalism, term som inom historisk forskning används för att beteckna det medeltida länsväsendet med dess specifika rättsliga förhållanden.

Giza, Gizah, El-Giza, arabiska al-Jīzah, stad i norra Egypten

Troja (grekiska Ilion, latin Ilium), förhistorisk och antik stad vid kullen Hisarlık, cirka 4,5 km söder om Dardanellerna i nordvästra Turkiet.

paleolitikum, äldre stenåldern, arkeologisk period omfattande tiden mellan det att människan började tillverka redskap för ca 2,3 miljoner år sedan och slutet av den senaste istiden för ca 10 000 år sedan, ofta indelad i stadierna tidig-, mellan- och senpaleolitikum.

runor, de germanska folkens forna skrift.

Miletos (grekiska Milētos), forntida stad i Mindre Asien nära floden Meanders (Menderes) mynning (i den nuvarande provinsen Aydın i Turkiet), möjligen identisk med det i hettitiska källor nämnda Milawanda.

Machu Picchu, ruinstad ca 70 km nordväst om Cuzco, Peru, uppförd i inkariket omkring 1450.

runinskrifter, inskrifter med runor gjorda på olika underlag.

historisk tid, den tid från vilken det är möjligt att rekonstruera ett historiskt skeende utifrån skriftliga källor (jämför förhistoria).