resonans är när något svänger eller vibrerar i takt med något annat.

magnetisk resonanstomografi, MR, MRT, MRI, ”magnetkamera”, radiologisk diagnostisk metod som grundas på fenomenet kärnspinnresonans och som sedan introduktionen på 1980-talet har fått stor medicinsk betydelse.

resonans, inom kemin detsamma som mesomeri.

resonansbotten, klangbotten , tunn träskiva i t.ex. cembalo och piano vilken genom strängarnas ljud försätts i vibration och därmed förstärker och formar instrumentets klang.

reso´n subst., ingen böjning, n-genus ORDLED: re-son

resonör, en inom dramatiken ibland förekommande rollfigur, som utöver sin funktion i handlingen gärna svarar för det goda, måttfulla omdömet.

resonemangsfaktor, R-faktor, dimension identifierad i psykometrisk forskning (se psykometri).

resonanslåda, eller ljudlåda, är en ihålig låda hos främst stränginstrument, till exempel gitarr och violin.

resonansteorin, en kvantmekaniskt inspirerad kemisk teori för att beskriva molekyler med konjugerade dubbelbindningar, dvs. alternerande enkla och dubbla bindningar.

resonator, apparat som används bl.a. inom fysiken och musiken för att identifiera och/eller förstärka en viss frekvens i ett sammansatt svängningsförlopp.