resonans är när något svänger eller vibrerar i takt med något annat.

resonör, en inom dramatiken ibland förekommande rollfigur, som utöver sin funktion i handlingen gärna svarar för det goda, måttfulla omdömet.

resonansbotten, klangbotten , tunn träskiva i t.ex. cembalo och piano vilken genom strängarnas ljud försätts i vibration och därmed förstärker och formar instrumentets klang.

magnetisk resonanstomografi, MR, MRT, MRI, ”magnetkamera”, radiologisk diagnostisk metod som grundas på fenomenet kärnspinnresonans och som sedan introduktionen på 1980-talet har fått stor medicinsk betydelse.

resonans, inom kemin detsamma som mesomeri.

resonanslåda, ljudlåda, ihålig låda hos stränginstrument och vissa idiofoner.

reso´n subst., ingen böjning, n-genus ORDLED: re-son

resonanssträng, medljudande sträng , sträng som utan att spelas försätts i medsvängning och förstärker och färgar klangen hos vissa stränginstrument.

resonanskrets, inom elektrotekniken en krets som har egenskapen att impedansen eller dämpningen i kretsen är frekvensberoende.

resonemangsfaktor, R-faktor, dimension identifierad i psykometrisk forskning (se psykometri).