retina, anatomisk term för ögats näthinna.

retinal, orangefärgat fast ämne, aldehydderivat av vitamin A, som erhålls vid oxidation av vitamin A.

retina [-ti`- äv. re´-] subst. ~n ORDLED: ret-in-an

retinakulum, retinakel, anatomisk benämning på bindvävssträng som håller strukturer på plats, t.ex. retinaculum extensorum och flexorum, bindvävssträng som håller senorna till handledens och fotvristens sträck- och böjmuskler på plats.

näthinna, retina , den tunna genomskinliga hinna som kläder ut insidan av ögat från strålkroppen till synnerven.

amotio retinae, ablatio retinae, se näthinneavlossning.

ablatio retinae, detsamma som näthinneavlossning.

fotokemi, studiet av kemiska reaktioner som kan framkallas i ett system genom absorption av ljusstrålning; ibland inkluderas även kemiska reaktioner initierade på annat sätt men vilka leder till utsändande av ljus (se kemiluminescens).

retinopati, medicinsk term för sjukdom i ögats näthinna, t.ex. diabetesretinopati (jämför diabetes).

åderhinneinflammation, koroidit, inflammation i ögats åderhinna (koroidea).