rit, dels en sedvänja eller ett bruk med religiös eller magisk innebörd, som kan ingå i en kulthandling, dels en fastställd ordning för en ceremoni eller liknande förrättning (i vilka fall man ibland föredrar benämningen ritual).

ritual, standardiserat, institutionaliserat beteende med symbolisk innebörd.

ritning är en skalenlig teckning av ett föremål som visar dess form, proportioner och dimensioner.

Rit-Ola, signatur för tidningstecknaren och sportjournalisten Jan-Erik Garland.

rit, i kyrkligt språkbruk ibland benämning på den liturgi eller den kyrkorätt som hör till en del av en kyrka (särskilt den romersk-katolska och den ortodoxa).

Hayworth, Rita, egentligen Margarita Carmen Cansino, 1918–87, amerikansk skådespelerska.

rite de passage, den internationella termen för övergångsrit.

Ritarakademien, egentligen Kongl. Ritarakademien, institution inrättad 1735 efter franskt mönster, Konstakademiens föregångare.

rit subst. ~en ~er ORDLED: rit-en

rita , ṛta (sanskrit, i sin ursprungliga betydelse troligen ’det som är fästat’ eller ’hopfogat’), i de vediska texterna den sanna och rätta ordningen och det gudomliga rättesnöret för världen.