rä`lig adj. ~t ORDLED: räl-ig

sluss, hydraulisk och mekanisk anordning i flod, kanal eller tidvattenpåverkad hamn för lyftning eller sänkning av fartyg från en vattennivå till en annan.

hållfasthetslära, läran om fasta kroppars beteende vid mekanisk belastning, vid påtvingad deformation (som t.ex. mekanisk formning) och till följd av växlande temperaturfält.

räls, skensträngen i järnvägsspår, se spår.

räl, stålskenan i järnvägsspår, se spår.

snabbtåg, resandetåg som i reguljär trafik kör med en hastighet av 200 km/h eller mer.

buss, enligt lagen om vägtrafikdefinitioner (2001:559) en bil som är inrättad huvudsakligen för personbefordran och försedd med fler än åtta sittplatser utöver förarplatsen.

järnväg är en bana av järn där fordon som tåg och spårvagnar kan gå.

syll, sliper, tvärbjälke av trä eller betong varpå rälerna är fästade i ett järnvägsspår.

helsvetsad räls, järnvägsspår utan öppna skarvar, se spår.