rätt`esnöre subst. ~t ~n ORDLED: rätte--snör-et

norm, det ”normala” eller godtagna beteendet i t.ex. en social grupp; konvention, praxis.

Koranen, arabiska al-Qurūān, muslimernas heliga bok som enligt traditionen givits till Muhammed av ängeln Jibril (Gabriel).

svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

kanon, regel(samling), text(er) eller dokument som anses normerande; inom litteraturvetenskapen, i anslutning till det teologiska bruket, de verk som av forskningen tillskrivs en viss författare.

Balfourdeklarationen, deklaration 1917 som innebar att den brittiska regeringen såg ”med gillande på upprättandet av ett nationellt hem i Palestina för det judiska folket”.

anomi, samhälleligt tillstånd av regellöshet eller normlöshet.

regel, som kyrkohistorisk term föreskrifter som reglerar livet i ett kloster eller en religiös orden.

reglering, i tekniska sammanhang manuell eller automatisk styrning av t.ex. naturliga förlopp eller tekniska processer.

norm, inom tekniken en bestämmelse eller en föreskrift som innebär en gränsdragning avseende krav på materiell eller personlig säkerhet, varukvalitet och liknande. Benämningen norm för resultat av standardisering har numera vanligen ersatts av standard.