rättslig handlingsförmåga, rättshabilitet, rättshandlingsförmåga, den förmåga som en person kan ha att med rättsligt bindande verkan själv ombesörja sina rättsliga angelägenheter, t.ex. att sluta avtal och därmed skaffa sig rättigheter och skyldigheter.

rättsligt fel, juridisk term för det fall att en vara i strid mot avtalets bestämmelser innehåller s.k. sakrättsliga begränsningar genom att annan gör gällande äganderätt eller panträtt eller annan liknande rätt i varan.

rätt`slig adj. ~t ORDLED: rätts-lig

samiska, tidigare lapska, finsk-ugriskt språk som har sitt kärnområde i norra Skandinavien, i norra Finland och på Kolahalvön.

globala målen för hållbar utveckling, hållbara utvecklingsmål, engelska Sustainable Development Goals (SDG), 17 mål som FN antagit för att skapa en långsiktigt global hållbar utveckling.

norm, det ”normala” eller godtagna beteendet i t.ex. en social grupp; konvention, praxis.

geografi betecknar dels ett allmänt kunskapsområde, dels en vetenskaplig disciplin.

rättsstat, begrepp som utbildades i den tyska rättsvetenskapen under 1800-talets senare hälft och som fått stor betydelse som västerländskt samhälleligt ideal.

monopol, marknad där en organisation eller ett företag behärskar utbudet av en vara eller en tjänst.

överstatlighet, befogenhet som utövas av överstatliga organ.