rå`na verb ~de ~t ORDLED: rån-ar SUBST.: rånande; rån

rån, tillgreppsbrott som begås av den som genom att använda råntvång stjäl eller efter en stöld anträffas på bar gärning och då sätter sig till motvärn med våld eller hot mot den som vill återta det tillgripna.

kriminalpolitik, statliga åtgärder som rör brottsligheten, huvudsakligen genom strafflagstiftning, polis, åklagarväsen, domstolar och kriminalvård.

rån, tunt, sprött bakverk (t.ex. kex), bakat av bl.a. vetemjöl i speciellt rånjärn som kan vara försett med ett mönster (t.ex. rutor).

rå`nare subst. ~n äv. rånarn, plur. ~, best. plur. rånarna ORDLED: rån-ar-en

Dostojevskij, Fjodor Michajlovitj, född 30 oktober (11 november enligt den nya stilen) 1821, död 28 januari (9 februari enligt den nya stilen) 1881, rysk författare.

Lasermannen, egentligen John Ausonius, född 1953, brottsling dömd bland annat för att augusti 1991–januari 1992 ha mördat en person och skottskadat tio andra.

Stockholmssyndromet, Norrmalmstorgssyndromet, att personer som tas som gisslan sympatiserar med eller identifierar sig med förövarna.

brottsofferjour, ideellt arbetande förening som ger stöd till personer som blivit utsatta för brott, främst rån, våldtäkt, misshandel, hot eller inbrott.

Malexandermorden, uppmärksammat kriminalfall som inträffade i byn Malexander i Östergötland 1999.