-
röka
2rö`ka subst. ~t ORDLED: rök-atSvensk ordbok -
röka
1rö`ka verb rökte rökt, pres. röker ORDLED: rök-er SUBST.: rökande, rökningSvensk ordbok -
rökelse
rökelse, ämnen (vanligen hartser) som vid förbränning avger välluktande rök. -
rökavvänjning
rökavvänjning, åtgärder för att få rökare att sluta röka. -
rökarom
rökarom, rökextrakt som används i stället för rök för att efterlikna traditionell rökning av livsmedel. -
norska
norska, nationalspråk i Norge och modersmål för de flesta norska medborgare (4,6 miljoner, 2022).
-
puja
puja, pūjā, inom indiska religioner (hinduism, buddhism, jainism) term för olika vördnadsbetygelser (bland annat offer av blommor, mat, ljus och rökelse) för en gud eller ett annat övernaturligt väsen, närvarande i en kultbild eller en symbol.
-
Rök
Rök, före detta församling i Ödeshögs kommun, Östergötland (Östergötlands län).
-
Gazaremsan
Gazaremsan, område i sydvästra Palestina; 363 km2, cirka 2,2 miljoner invånare (2022).
-
ljus
ljus, elektromagnetisk strålning i det för ögat känsliga våglängdsområdet, 390 nm–770 nm (nanometer).