sa`kförhållande subst. ~t ~n ORDLED: sak--för-håll-and-et

modalitet, en betydelsekategori hos satsen som omfattar olika arter av sanning eller olika hållningar från talarens sida gentemot satsens innehåll.

rättsföljd, rättsverkan, den del av en rättsregel – eftersatsen – som utsäger vilka konsekvenser rättsordningen knyter till ett visst sakförhållande, t.ex. straffet för ett visst brott.

tro är 1) förmodan att viss information om sakförhållanden är sann; 2) tillit riktad till viss person; 3) religiöst bestämd livshållning och livstolkning.

faktaresistens, attityd som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot den egna uppfattningen i en specifik fråga.

Wittgenstein, Ludwig, född 26 april 1889, död 29 april 1951, österrikisk-brittisk filosof, professor i Cambridge 1939–47, en av huvudgestalterna inom den s.k. analytiska filosofin, tillika en av 1900-talets mest inflytelserika och omdiskuterade filosofer.

sanning, centralt filosofiskt begrepp.

vitsorda, vidgå att ett sakförhållande föreligger.

presens, ett finit tempus vars grundbetydelse är nutid, dvs. tid som till någon del sammanfaller med talögonblicket.

fråga, språkhandling som innebär att den talande utber sig information av lyssnaren.