signalsubstans, signalämne, ämne som bildas i en cell och har förmåga att påverka, ge en ”signal” till, en annan cell, dvs. framkalla någon ändring i denna cells aktivitet.

signal, fysisk företeelse som är bärare av ett budskap från en sändare till en mottagare (term från kommunikations- eller informationsteorin), ofta detsamma som tecken eller dess uttryck.

signalämne, se signalsubstans.

signalkräfta, Pacifastacus leniusculus, art i ordningen tiofotade kräftdjur.

signalement är en beskrivning av en person.

signalpolitik, politik som syftar till att påverka och befästa en viss position eller ge intryck av beslutsamhet i stället för att lösa ett visst politiskt problem.

signaltransduktion, inom cellbiologi den process genom vilken en kemisk, mekanisk eller elektrisk signal som når en cells utsida förstärks, oftast i flera steg, och sedan utlöser en aktivitet inne i cellen.

Signal, tysk propagandatidning 1940–45.

signal–stör-förhållande, ett i decibel uttryckt mått som anger skillnaden mellan den starkaste signal som kan överföras i en kommunikationskanal och nivån hos kanalens bakgrundsstörningar, t.ex. brus eller störning från andra kanaler.

signal [siŋna´l] subst. ~en ~er ORDLED: sign-al-en