-
sinka
sinka, zinka, historiskt blåsinstrument med konisk borrning, grytmunstycke och vanligen sju grepphål, oftast av trä, klätt med svart läder. -
sinkadus
sinkadus, femma plus tvåa vid kast med två tärningar; i utvidgad betydelse slump; bildligt örfil. -
sinka
1sink`a verb ~de ~t ORDLED: sink-ar SUBST.: sinkande, sinkning (till 1)Svensk ordbok -
sinka
2sink`a subst. ~n sinkor ORDLED: sink-anSvensk ordbok -
zink
zink, metalliskt grundämne hörande till zinkgruppen i periodiska systemets grupp 12, kemiskt tecken Zn.
-
sinkadus
sinkadu´s subst. ~en ~er ORDLED: sinka--dus-enSvensk ordbok -
sinkabirum
sinkabi`rum subst., ingen böjning, neutr. ORDLED: sinkabir-umSvensk ordbok -
zinka
zinka, historiskt blåsinstrument, se sinka. -
Frans G. Bengtsson
Bengtsson, Frans Gunnar, född 4 oktober 1894, död 19 december 1954, författare. -
sinkning
sinkning, teknik för hopfogning av virkesstycken eller skivor i vinkel mot varandra.