-
sjögång,
sjö ,
sjöhävning, den sammanlagda rörelsen av vindvågor (vindsjö) och dyning över en havsyta.
-
sjö`gång subst. ~en
ORDLED: sjö--gång-en
Svensk ordbok
-
Agö, ö i Bottenhavet, ca 30 km sydöst om Hudiksvall i Hälsingland.
-
slagvatten, smutsigt vatten som samlas under bottenplankorna på ett fartyg.
-
slingertank, tank med ballastvatten som placeras tvärs över fartyget och utformas så att vattnet vid sjögång kommer att rinna från sida till sida med en sådan hastighet att tyngden av vattnet hela tiden motverkar fartygets rullning.
-
rullning, periodisk rotationsrörelse hos fartyg kring en tänkt linje i dess längdriktning.
-
flottning, transport av lösa stockar i rinnande vatten (
strömflottning eller
lösflottning) eller av virkesbuntar över sjöar eller längs en kust (
sjöflottning,
havsflottning eller
buntflottning).
-
sjö, vågrörelser på vattenytan, detsamma som
sjögång.
-
sjöhävning, vågrörelser på vattenytan, detsamma som
sjögång.
-
stampning, den rörelse fartyg gör kring en tänkt tvärgående horisontell axel midskepps.