ske`pnad subst. ~en ~er ORDLED: skep-nad-en

Riddaren av den sorgliga skepnaden, titelfigur hos Cervantes, se Don Quijote.

imperialism, term som syftar dels på staters territoriella och ekonomiska expansion i historien (se kolonialism), dels på en uppsättning teorier som vill förklara orsakerna till denna expansionstendens, särskilt i dess moderna skepnad.

Colosseum, benämning på den flaviska amfiteatern i Rom.

Oden, gud i fornnordisk religion, den främste bland asarna, till namnet besläktad med kontinentalgermanernas Wodan.

Loke, gestalt av mångskiftande karaktär i fornnordisk religion; som son till jätten Farbaute är han egentligen av jättesläkt, men sedan han ingått fostbrödralag med Oden uppträder han vanligtvis bland asarna.

detektivroman, deckare, fiktionslitteratur vars främsta kännetecken är intrigens koncentration kring brottslighet, brotts begående och uppklarande av brott.

neutrino, pluralis neutriner, elementarpartikel tillhörande familjen leptoner, med spinn 1/2 och utan elektrisk laddning.

antropomorfism, föreställningen att en gudom, en demon eller något annat icke mänskligt väsen har människoliknande gestalt (fysisk antropomorfism) eller människoliknande själsliv (psykisk antropomorfism), t.ex. när fablernas djur talar som människor.

karneval, ursprungligen benämning på tiden före fastan (trettondag jul–askonsdag), sedermera de tre till åtta dagarna före askonsdagen, motsvarande fastlagen.