skrift, ett konventionellt system för kommunikation genom på föremål gjorda tecken, så utformat att texter i princip entydigt kan överföras till tal.

fonetisk skrift, ljudskrift, skrift avsedd att ange uttalet mer exakt än vad vanlig stavning gör.

skriftspråk, språkliga former eller språklig stil som anpassats och normerats för att användas i skrift.

gotisk skrift, benämning på den skrift som skrevs i hela det latinska europeiska kulturområdet under medeltiden ungefär från mitten av 1100-talet och framåt.

helig skrift, klassificerande benämning på böcker som inom en religion har högsta auktoritet, särskilt Bibeln, Tanakh och Koranen.

skriftlärda, hebreiska soferim, privata eller officiella skrivare av dokument, annaler etc. i det gamla Israel; från efterexilisk tid benämning på dem som genom utbildning och handpåläggning erhållit myndighet att ge besked i skrifttolkningsfrågor, ofta omtalade i evangelierna.

demotisk skrift, en kursiv form av egyptiska hieroglyfer, använd ca 650 f.Kr. – ca 450 e.Kr.

tal och skrift, de mänskliga språkens främsta manifestationsformer.

logografisk skrift, ordskrift, skriftsystem uppbyggt enligt principen ett skrivtecken per ord.

periodisk skrift är enligt tryckfrihetsförordningen (TF) tidning, tidskrift eller annan tryckt skrift som enligt utgivningsplanen skall ges ut under en bestämd titel med minst fyra nummer eller häften årligen.