skänk, behållare för smält metall.

skänk, förvarings- och serveringsmöbel, utformad som ett enkelt eller tvådelat skåp med öppet mittparti och skänkskiva.

skänkel, en av ryttarens hjälper.

skänkelblock, avbrott i impulsledningen genom en av de båda skänklarna (grenarna) i hjärtats retledningssystem, se grenblock.

skänklåt, spelmanslåt som framfördes vid danser för att samla in pengar åt spelmännen eller vid bröllop när gåvorna till brudparet skulle överräckas.

2skänk subst. ~en ~er ORDLED: skänk-en

1skänk subst. ~en ~ar ORDLED: skänk-en

skänkmetallurgi, metallurgiskt reningsförfarande som utförs i skänk, dvs. en behållare för smält metall försedd med eldfast infodring.

skänkbord, annan benämning på nord­svenskt kistbord.

skänkskåp, förvaringsmöbel, i allmänt språkbruk kallad dalaskåp, då typen slog igenom främst i Dalarna och angränsande landskap under 1700-talets senare del.