skänk, behållare för smält metall.

skänk, förvarings- och serveringsmöbel, utformad som ett enkelt eller tvådelat skåp med öppet mittparti och skänkskiva.

skänklåt, spelmanslåt som framfördes vid danser för att samla in pengar åt spelmännen eller vid bröllop när gåvorna till brudparet skulle överräckas.

2skänk subst. ~en ~er ORDLED: skänk-en

1skänk subst. ~en ~ar ORDLED: skänk-en

skänkmetallurgi, metallurgiskt reningsförfarande som utförs i skänk, dvs. en behållare för smält metall försedd med eldfast infodring.

skänkel, en av ryttarens hjälper.

skänkbord, annan benämning på nord­svenskt kistbord.

skänkelblock, avbrott i impulsledningen genom en av de båda skänklarna (grenarna) i hjärtats retledningssystem, se grenblock.

skänkskåp, förvaringsmöbel, i allmänt språkbruk kallad dalaskåp, då typen slog igenom främst i Dalarna och angränsande landskap under 1700-talets senare del.