smä`delse subst. ~n ~r ORDLED: smäd-els-en

hädelse, kränkning av Guds eller gudarnas majestät genom smädelser eller hån.

Brage, i tävlan med Oden skaldekonstens gud i nordisk mytologi.

blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.

stympning, lemlästning, borttagande av kroppsdelar eller lemmar.

förolämpning, ärekränkningsbrott som begås av den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning (verbalinjurier) eller annat skymfligt beteende (formalinjurier och realinjurier) riktade mot den berörde.

Anakreon (grekiska Anakreōn), senare hälften av 500-talet f.Kr., grekisk poet av jonisk börd.

Palm, August, ”Mäster Palm”, född 5 februari 1849, död 14 mars 1922, socialdemokratisk pionjär och agitator.

invektiv, skällsord, skymford, smädelse, kraftuttryck som riktas mot en eller flera personer, t.ex. skitstövel, idiot och knöl.

indragningsmakten , den genom 1812 års tryckfrihetsförordning införda rätten för ett av statsråden (hovkanslern) att inställa utgivningen av en tidning eller tidskrift, som ansågs vara ”vådlig för allmän säkerhet eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande smädlig egenskap”.