snara, som jaktterm i allmänt språkbruk benämning på ett redskap för fångst av bl.a. ripa.

2sna`ra verb ~de ~t ORDLED: snar-ar SUBST.: snarande, snarning

1sna`ra subst. ~n snaror ORDLED: snar-an

hinduism, dominerande religion i Indien, den största i Sydasien och en av de stora världsreligionerna.

upplysningen, intellektuell strömning under 1700-talets senare hälft med centrum i Frankrike.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

sociolekt, social dialekt, språkart (varietet) som är utmärkande för en viss social grupp.

globalisering, förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman i ömsesidiga beroendeförhållanden.

renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.

svenska dialekter. Den talade svenskan på sverigesvenskt område har i traditionell dialektforskning ansetts ha fyra s.k. normnivåer: lokal dialekt, regional eller utjämnad dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk.