stop, hos hundar, se pannavsats.

stop, äldre volymenhet, se volymmått.

stop, dryckeskärl av trä, keramik, metall eller glas, antingen i form av en större bägare eller en kanna med handtag och lock, till formen cylindrisk eller avsmalnande uppåt, i det senare fallet kallat stånka.

stoppningsrätt, term inom köprätten för den rättighet som säljare eller köpare har att i vissa fall innehålla egen prestation – varan eller pengarna – med hänsyn till risken att den andra parten inte fullgör sin prestation på riktigt sätt.

stop subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: stop-et

stopplikt är en trafikregel som betyder att en förare är skyldig att stanna vid stoppskylt.

stoppsöm, söm som innebär att nålen förs över och under kvarstående eller uppspända trådar liksom vid vanlig stoppning.

stoppteknik, musikterm: metod att med handen i klockstycket förändra tonhöjd och klangfärg hos valthorn och i viss mån trumpet (stopptrumpet).

stoppur, tidtagarur, urverk för tidtagning med analog eller digital visning.

stoppväst, typ av arbetsplagg, se storväst.