stop, äldre volymenhet, se volymmått.

stop, hos hundar, se pannavsats.

stop, dryckeskärl av trä, keramik, metall eller glas, antingen i form av en större bägare eller en kanna med handtag och lock, till formen cylindrisk eller avsmalnande uppåt, i det senare fallet kallat stånka.

stoppur, tidtagarur, urverk för tidtagning med analog eller digital visning.

stop subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: stop-et

stopplikt är en trafikregel som betyder att en förare är skyldig att stanna vid stoppskylt.

stoppsöm, söm som innebär att nålen förs över och under kvarstående eller uppspända trådar liksom vid vanlig stoppning.

stoppteknik, musikterm: metod att med handen i klockstycket förändra tonhöjd och klangfärg hos valthorn och i viss mån trumpet (stopptrumpet).

stoppväst, typ av arbetsplagg, se storväst.

stoppsträcka, summan av reaktionssträcka och bromssträcka då förare nödstoppar fordon.