strukture´ra verb ~de ~t ORDLED: strukt-ur-er-ar SUBST.: strukturerande, strukturering

språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende.

organiserad brottslighet, brottslighet som bedrivs av mer eller mindre väl strukturerade sammanslutningar i syfte att uppnå stora finansiella vinster genom illegala aktiviteter.

institution, inom samhällsvetenskapen benämning på de normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster.

evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.

strukturalism, de teorier och metoder inom olika vetenskapliga ämnen som utgår från att enskilda element inte kan analyseras isolerat eftersom de är bestämda av bredare regelbundenheter och mönster; verkligheten är strukturerad.

beslutsteori är olika teorier kring hur beslut fattas. De kan indelas i normativa teorier och deskriptiva teorier.

folksaga, den kategori inom den muntliga, traditionella prosafolkdikten (jämför folkdiktning) som främst har underhållande funktion och vars innehåll betraktats som osannolikt och diktat.

inlärning, i vid mening den process hos människor och djur som i samspel med omvärlden aktivt upplever denna varvid upplevelser och erfarenheter påverkar beteendet och modifierar detta.

genusforskning, forskning, ofta av tvärvetenskaplig karaktär, där genus, manligt och kvinnligt som sociokulturella konstruktioner, ställs i fokus.