ställföreträdare, inom avtalsrätten en person som företräder någon som själv saknar rättslig handlingsförmåga.

ställföreträdare, enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen en person som en utgivare av en periodisk skrift respektive av radioprogram utser för att ha någon att tillfälligt lämna över sina befogenheter och sitt ansvar till.

ställ`företrädare subst. ~n äv. ställföreträdarn, plur. ~, best. plur. ställföreträdarna ORDLED: ställ--före-träd-ar-en

kalif. Vid profeten Muhammeds död 632 valdes Abu Bakr som efterträdare till Muhammed, även i politiskt hänseende. Från Abu Bakrs efterföljare Umar ibn al-Khattab (634–644) blev titeln khalīfa rasūl Allāh, ’Guds sändebuds efterföljare/ställföreträdare’, den allmänt vedertagna titeln på ledaren för den islamiska staten.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, religiöst samfund grundat av Joseph Smith 1830 i USA.

påve, högste ledare för romersk-katolska kyrkan; ursprungligen en hederstitel för höga kyrkliga ledare – ännu i dag bär patriarken av Alexandria titeln påve.

teokrati, gudsvälde, statsskick där en gudomlig auktoritet utgör regimens yttersta legitimitetsgrund.

Hess, Rudolf, 1894–1987, tysk politiker (nazist).

landshövding, chef för länsstyrelse och ordförande i dess styrelse, regeringsmaktens främste ställföreträdare i länet.

försoningslära, inom den kristna traditionen en tolkning av Jesu gärning (oftast hans död och uppståndelse), som innebär att den har frälsande betydelse.