ställningsisomeri, inom kemin isomeri orsakad av att en funktionell grupp är bunden till olika kolatomer i för övrigt lika kolskelett. Se isomeri (Konstitutionsisomeri).

ställningskrig, i landkrigföring ett operativt fastlåst läge i vilket två motståndare försvarar fältbefästa frontlinjer, vanligen därför att offensivkraft och manöverutrymme saknas, t.ex. längs västfronten under första världskriget.

ställ`ning subst. ~en ~ar ORDLED: ställ-ning-en

enskild ställning, militär term: lystringsställning som intas bl.a. på kommandoordet givakt; utgör grundställning i formell exercis, t.ex. vändning och vapenföring.

varg, äldre ulv, Canis lupus, art i familjen hunddjur.

ställningsfullmakt, juridisk term för den möjlighet som en person har att på grund av sin ställning (t.ex. befattning i ett företag) ålägga en annan (huvudmannen) att ingå avtal med en tredje man.

föregivande av allmän ställning, brott mot allmän verksamhet.

svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

samiska, tidigare lapska, finsk-ugriskt språk som har sitt kärnområde i norra Skandinavien, i norra Finland och på Kolahalvön.

föregivande av ställning såsom advokat, brott som begås av den som osant anger sig vara ledamot av Sveriges advokatsamfund.