ställningsisomeri, inom kemin isomeri orsakad av att en funktionell grupp är bunden till olika kolatomer i för övrigt lika kolskelett. Se isomeri (Konstitutionsisomeri).

ställningskrig, i landkrigföring ett operativt fastlåst läge i vilket två motståndare försvarar fältbefästa frontlinjer, vanligen därför att offensivkraft och manöverutrymme saknas, t.ex. längs västfronten under första världskriget.

ställningsfullmakt, juridisk term för den möjlighet som en person har att på grund av sin ställning (t.ex. befattning i ett företag) ålägga en annan (huvudmannen) att ingå avtal med en tredje man.

ställ`ning subst. ~en ~ar ORDLED: ställ-ning-en

enskild ställning, militär term: lystringsställning som intas bl.a. på kommandoordet givakt; utgör grundställning i formell exercis, t.ex. vändning och vapenföring.

varg, äldre ulv, Canis lupus, art i familjen hunddjur.

föregivande av allmän ställning, brott mot allmän verksamhet.

svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

samiska, tidigare lapska, finsk-ugriskt språk som har sitt kärnområde i norra Skandinavien, i norra Finland och på Kolahalvön.

föregivande av ställning såsom advokat, brott som begås av den som osant anger sig vara ledamot av Sveriges advokatsamfund.