stån`dpunkt subst. ~en ~er ORDLED: stånd--punkt-en

realism, i allmän betydelse verklighetssinne, medvetenhet om det faktiskt föreliggande, om det som har realitet.

tredje ståndpunkten, politiskt ställningstagande i början av 1950-talet, företrätt av ett antal radikala författare och kritiker, främst Karl Vennberg och Artur Lundkvist.

Kubakrisen, en allvarlig politisk kris i relationerna mellan USA och Sovjetunionen 1962, vilken hotade att utlösa ett tredje världskrig.

konstruktionism, konstruktivism, social konstruktivism, samhällsvetenskaplig inriktning som hävdar att verkligheten eller aspekter av verkligheten är socialt konstruerade, dvs. att de är produkter av mellanmänsklig interaktion och kollektivt handlande.

empirism, filosofisk riktning som i motsats till rationalismen betonar erfarenheten snarare än förnuftet som bas för vår kunskap.

determinism, filosofisk ståndpunkt enligt vilken allt som sker sker med nödvändighet, helt bestämt av förutgående orsaker eller andra redan givna villkor.

bolsjevism, politisk åskådning som företräddes av bolsjevikerna.

existentialism, en modern livstolkning som uppstått i gränslandet mellan filosofi, diktning och religion.

teodicéproblemet, term införd av Leibniz för problemet om det ondas existens i en värld som antas vara skapad av en Gud som är både god, allvetande och allsmäktig.