stånka, skänk- eller dryckeskanna, vanligen uppåt avsmalnande samt med ledat lock.

1stånk`a subst. ~n stånkor ORDLED: stånk-an

2stånk`a verb ~de ~t ORDLED: stånk-ar SUBST.: stånkande, stånkning; stånk

stånk subst. ~et ORDLED: stånk-et

stop, dryckeskärl av trä, keramik, metall eller glas, antingen i form av en större bägare eller en kanna med handtag och lock, till formen cylindrisk eller avsmalnande uppåt, i det senare fallet kallat stånka.

tenn, grundämne, i metallisk form känt och använt av människan sedan forntiden.

dryck`eskärl subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: dryck-es--kärl-et