subjekt, grammatisk term för det satsled som tillsammans med predikatsledet (dvs. det finita verbet och dess bestämningar) utgör en sats.

subjekt, filosofisk term, dels, inom logiken, det som ett påstående handlar om (eller den del av en sats som betecknar det som satsen handlar om), då i motsats till predikat, dels ett väsen som uppfattar något, då i motsats till objekt.

subjektiv är den som utgår från sina egna känslor och åsikter och inte tar så stor hänsyn till fakta.

subjektivism, inom filosofin uppfattningen att varje företeelse för sin existens är beroende av ett subjekt som varseblir den eller reagerar känslo- eller viljemässigt på den.

subjekt, inom juridiken detsamma som rättssubjekt.

formellt subjekt, det grammatiska subjektet det i svenska satser där det semantiska (”egentliga”) subjektet står i satsens slutfält.

subjektiv genitiv, en nominalfras i genitiv som betydelsemässigt förhåller sig till sitt substantiviska huvudord som ett subjekt till predikatet i en motsvarande finit sats.

subjektivt symtom, detsamma som symtom.

subjektiv predikatsfyllnad, subjektspredikativ, predikatsfyllnad som är grammatiskt beroende av subjektet och som beskriver subjektets referent: han låg sjuk, bröderna blev piloter, som unga bodde vi i Kina.

subjek´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: sub-jekt-et