substitue´ra verb ~de ~t ORDLED: sub-stitu-er-ar SUBST.: substituerande, substituering; substitution

alkoholer, äldre namn karbinoler, organisk-kemisk ämnesklass kännetecknad av närvaron av en eller flera hydroxylgrupper (OH-grupper), bundna till kolatomer.

variabel, i matematiken storhet som tänks variera.

jonbytare, fast material uppbyggt av rymdnätsjoner, som bildar ett skelett med hålrum och genomgående kanaler, i vilka motjoner och oladdade molekyler kan passera.

malonsyra, CH ₂(COOH) ₂, dikarboxylsyra som används för framställning av barbiturater (sömnmedel).

isomeri, fenomenet att olika kemiska föreningar kan ha samma molekylformel.

granater, granatgruppen, grupp bergartsbildande silikatmineral (nesosilikater) tillhörande det kubiska kristallsystemet.

elimination, avlägsnande, bortskaffande. inom matematiken en metod att lösa ekvationssystem.

karnitin, en substituerad fettsyra som finns i hög koncentration i muskelvävnad och som krävs för transporten av långkedjiga fettsyror i cellens mitokondrier.

stereokemi, läran om molekylers struktur i tre dimensioner och därav betingade kemiska och fysikaliska egenskaper.