radioaktivt sönderfall, se radioaktivitet.

sön`derfalla verb sönderföll sönderfallit sönderfallen sönderfallna, pres. sönderfaller ORDLED: sönder--fall-er SUBST.: sönderfallande; sönderfall (till 1)

kärnenergi, energi som frigörs vid reaktioner med atomkärnor eller vid sönderfall av atomkärnor.

bioackumulation innebär att koncentrationen av ett visst ämne i en organism ökar genom att det upptas fortare än det kan nedbrytas, sönderfalla eller utsöndras.

endogena processer, geologiska processer som drivs av det energiflöde som kommer inifrån jorden.

gammastrålning, den elektriskt neutrala strålning med kortare våglängd än röntgenstrålning (λ mindre än 10⁻¹¹ meter), som utsänds av radioaktivt material; beteckningen infördes av Rutherford.

ädelgaser, de vid rumstemperatur gasformiga grundämnena i periodiska systemets grupp 18: helium, neon, argon, krypton, xenon och radon, se tabell.

alfapartikel, heliumkärna som sänds ut vid radioaktivt sönderfall av vissa tunga atomkärnor.

Dostojevskij, Fjodor Michajlovitj, född 30 oktober (11 november enligt den nya stilen) 1821, död 28 januari (9 februari enligt den nya stilen) 1881, rysk författare.

halveringstid, beteckning t _1/2, hastighetsmått som används vid förlopp där hastigheten avtar i proportion till den kvarvarande mängden.