tecken, till vardags och ofta i filosofin en företeelse som ”står för” en annan (t.ex. en bokstav, ett språkljud); i lingvistik och semiotik däremot en enhet av uttryck och innehåll (ljudet och dess innebörd).

teckenspråk, meningsbärande gester som används som stöd till tal eller som tillfällig ersättning för tal.

teckentest, statistiskt test av hypotesen att medianen (se median) har ett givet värde.

kemiska tecken, benämning på de atomsymboler i form av bokstavsbeteckningar som används i kemisk notation, och i kemiska formler representerar en för varje grundämne karakteristisk massa.

diakritiskt tecken, litet tecken i skrift med särskiljande funktion och i form av ring, prick(ar), streck, hake e.d. som utgör ett led i en bokstav (ett grafem) såsom i å, ö, è och ç.

kemiskt tecken, kemisk symbol, atomtecken, beteckning för grundämnen, införd av Jacob Berzelius 1811.

teckenspråkstolk, person som tolkar till och från teckenspråk och svenska (eller annat talat språk) mellan å ena sidan döva och hörselskadade, å andra sidan hörande; jämför vuxendövtolk och dövblindtolk.

tecken, inom den grafiska branschen den visuella representationen av en bokstav, siffra eller annan symbol.

dövas teckenspråk, visuella-gestuella språk som används främst av döva personer men som i varierande grad behärskas också av hörselskadade och hörande.

astronomiska tecken och symboler, traditionella beteckningar för himlakroppar, banaspekter och andra astronomiska storheter.