testamente, en persons förordnande för dödsfalls skull om sin kvarlåtenskap.

Gamla Testamentet, första delen av den kristna kyrkans bibel, vars andra del kallas Nya Testamentet.

Nya Testamentet, andra delen av den kristna kyrkans bibel.

testator, testamentsgivare, dvs. den som upprättar testamente.

testakten, engelska test act, benämning på en lag som krävde uppslutning bakom den officiella protestantiska religionen för erhållande av statliga ämbetsposter, införd i Skottland 1567, i England 1673 och på Irland 1704.

tes`ta verb ~de ~t ORDLED: test-ar SUBST.: testande, testning; 1test

Koreakriget, väpnad konflikt om Korea 1950–53.

Doktor Mabuses testamente, originaltitel Das Testament von Dr Mabuse, tysk film i regi av Fritz Lang (premiär 1933).

testamentsexekutor är en person som enligt ett testamente tar hand om en död människas tillgångar och skulder innan det är klart vem som ska ärva vad.

testamentsbevakning, tidigare en skyldighet för testamentstagare som ville göra sin rätt gällande att bevaka testamentet vid domstol inom sex månader efter det att han fått kännedom om testators död och det till hans förmån gjorda förordnandet.