tillit, sedimentär bergart som bildats genom att morän, dvs. avlagringar från en inlandsis eller glaciär, hårdnat; tilliter vittnar därför om forna nedisningar och istider.

tillitsteorin, teori inom avtalsrätten som innebär att man på visst sätt vid bedömningen av giltigheten av en utfästelse eller vid tolkningen av dess innebörd utgår från den befogade tillit som utfästelsens adressat kan ha haft.

tillit [til`-] subst. ~en ORDLED: till--lit-en

socialt kapital, samhällsvetenskapligt begrepp som förekommer i olika varianter men som vanligen betecknar de egenskaper vid sociala relationer som gör att människors samverkan grundas på tillit.

Erikson, Erik Homburger, född 15 juni 1902, död 12 maj 1994, tysk-amerikansk psykoanalytiker, ett av de ledande namnen inom psykoanalytiskt orienterad utvecklingspsykologi.

tillitsfull [til`-] adj. ~t ORDLED: till-lits--full

tro är 1) förmodan att viss information om sakförhållanden är sann; 2) tillit riktad till viss person; 3) religiöst bestämd livshållning och livstolkning.

tro och vetande, sammanställning av två begrepp som står för två olika typer av övertygelse eller kunskapsmässig attityd och som ofta åberopas i diskussionen av den religiösa övertygelsens natur och rimlighet.

Ramayana, fornindiskt epos på sanskrit som traditionen tillskriver Valmiki.

lutherdom, sammanfattande benämning på de kyrkor och det fromhetsliv som utgår från Martin Luther och den lutherska reformationen.