tillit, sedimentär bergart som bildats genom att morän, dvs. avlagringar från en inlandsis eller glaciär, hårdnat; tilliter vittnar därför om forna nedisningar och istider.

tillitsteorin, teori inom avtalsrätten som innebär att man på visst sätt vid bedömningen av giltigheten av en utfästelse eller vid tolkningen av dess innebörd utgår från den befogade tillit som utfästelsens adressat kan ha haft.

tillit [til`-] subst. ~en ORDLED: till--lit-en

Erikson, Erik Homburger, född 15 juni 1902, död 12 maj 1994, tysk-amerikansk psykoanalytiker, ett av de ledande namnen inom psykoanalytiskt orienterad utvecklingspsykologi.

tillitsfull [til`-] adj. ~t ORDLED: till-lits--full

socialt kapital, samhällsvetenskapligt begrepp som förekommer i olika varianter men som vanligen betecknar de egenskaper vid sociala relationer som gör att människors samverkan grundas på tillit.

tro är 1) förmodan att viss information om sakförhållanden är sann; 2) tillit riktad till viss person; 3) religiöst bestämd livshållning och livstolkning.

Ramayana, fornindiskt epos på sanskrit som traditionen tillskriver Valmiki.

Putnam, Robert David, född 1941, amerikansk statsvetare, professor i statsvetenskap vid University of Michigan 1975–79 och vid Harvard University sedan 1979.

neurofilosofi, analytisk-filosofisk disciplin, inom vilken förhållandet mellan medvetandet och hjärnan studeras.