transplantation, förflyttande av organ, vävnad eller celler från ett ställe till ett annat.

transplantationsimmunologi, läran om de immunologiska reaktioner som bestämmer om ett vävnads- eller organtransplantat från en individ till en annan skall överleva eller gå under genom avstötning ( rejektion).

transplantation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: trans-plant-at-ion-en

Thierschs transplantation, detsamma som delhudstransplantation.

kloning, process som resulterar i uppkomsten av en klon.

transplantationsantigener, vävnadsantigener, ämnen som utgör ytstrukturer på celler och gör att dessa celler uppfattas som främmande vid överföring (transplantation) till en annan individ; se HLA-system.

immunsystem, flercelliga organismers försvarssystem till skydd mot infektioner.

T-lymfocyter, T-celler, lymfocyter (typ av vita blodkroppar) som svarar för det specifika cellförmedlade immunförsvaret, till skillnad från B-lymfocyter, som bildar cirkulerande antikroppar.

genterapi, genkirurgi, ingrepp i arvsmassan i syfte att reparera en skadad gen eller återställa normal funktion.

MHC (major histocompatibility complex), term som syftar på att ett antal gener finns lokaliserade till en viss kromosom som ett komplex (hos människan kallat HLA, hos musen H-2, hos råttan RT1 etc.) och att dessa gener kodar för flera familjer av glykoproteinmolekyler (starka transplantationsantigener), som finns på de flesta cellers yta.