transplantation, förflyttande av organ, vävnad eller celler från ett ställe till ett annat.

transplantationsimmunologi, läran om de immunologiska reaktioner som bestämmer om ett vävnads- eller organtransplantat från en individ till en annan skall överleva eller gå under genom avstötning ( rejektion).

transplantation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: trans-plant-at-ion-en

Thierschs transplantation, detsamma som delhudstransplantation.

kloning, process som resulterar i uppkomsten av en klon.

transplantationsantigener, vävnadsantigener, ämnen som utgör ytstrukturer på celler och gör att dessa celler uppfattas som främmande vid överföring (transplantation) till en annan individ; se HLA-system.

immunsystem, flercelliga organismers försvarssystem till skydd mot infektioner.

genterapi, genkirurgi, ingrepp i arvsmassan i syfte att reparera en skadad gen eller återställa normal funktion.

T-lymfocyter, T-celler, lymfocyter (typ av vita blodkroppar) som svarar för det specifika cellförmedlade immunförsvaret, till skillnad från B-lymfocyter, som bildar cirkulerande antikroppar.

HLA-system (engelska human leukocyte antigen system), grupp (system) av glykoproteiner som finns på ytan av flertalet celler i människokroppen och som fungerar som antigener (vävnadsantigener, transplantationsantigener).